Brev X: Fonks första stapplande steg
Detta är Fonks första miniexperiment. Sedan utvecklades det hela och blev Brev 09, som är vårt första riktiga projekt.
Har du någonsin lagt märke till hur tråkig vår vardagsrutin är? Stiga upp, bege sig till arbete/skola, gå hem, göra något meningslöst, sova och sedan återupprepa samma procedur. Det gör vardagen lite småtrist i längden, eller hur? Vad kan man som ensam individ eller liten grupp göra åt saken? Vad kan vi göra för att förändra och göra våra medmänniskors vardagar lite mer spännande, lite mer roliga och lite mer intressanta?
Tankarna for omkring och till slut kom vi fram till att det är väldigt kul att få brev. Väldigt få tar sig tiden att skriva ett brev för hand idag, och gör man det är det bara e-mail. Tråkigt tyckte vi, och började experimentera med ett handskrivet brev till killen på stan som är på väg till jobbet eller tjejen på tåget till Malmö. Vi vet inte exakt vem personerna som tog del av breven var, men är övertygade om att så länge brevet funnit en mottagare, så har det gjort något gott. Om vi kan visa att vi ansträngt oss för att ge ett brev till en okänd person, kanske vi på så sätt kan förgylla den personens vardag en stund.
För att göra brevet lite roligare kompletterade vi med en present som vi gjort själva - ett av våra fotografier. Ett handskrivet brev och något egengjort blir en gåva som, trots att den är anonym och oadresserad, är väldigt personlig.
De här breven tog vi bland annat med oss när vi åkte kollektivt. Då lade vi dem på ett säte och gick sen vidare. På senare tid har Dennis också lekt med möjligheten att klistra upp brev på stan som folk kan plocka med sig.
Det här projektet är hela tiden pågående, så håll ögonen öppna om du ser ett brev som vill bli öppnat! Man vet inte var det kommer att dyka upp: på tåget, på bussen eller kanske på vägen till jobbet, skolan eller affären...
Resultatet och responsen från våra brev har varit mycket större än vad vi kunde tro ifrån början. Människor ler, skrattar och diskuterar dem. Vi har fått respons i form av E-mail (där mottagaren letat upp avsändaren på internet på egen hand!) bara för att skriva tack. Dennis har till och med fått en överraskningspresent tillbaka.
Dennis får en present tillbaka
En dag damp det ner en liten blå låda i Dennis brevlåda. Inuti fanns ett brev och en liten leksaksbil. Brevet löd:
Hej Dennis!
Jag hoppas att du är den jag söker. Det satt ett brev på en lyktstolpe som ville bli öppnat. Jag öppnade det och blev mycket glad! Tycker om den typen av initativ för att öka glädjen i vardagen.
För att visa min uppskattning får du detta brevet och en bil som en liten symbolisk grej.
Jag hoppas såklart att den och det här brevet bidrar till att du fortsätter göra saker för att förhärliga vardagen för dig och dina medmänniskor.
Fortsätt förverkliga dina idéer!
- Olivia
Dennis svarar:
Först och främst, tack för att du letade upp mig (Dennis), skrev ett svar, gav mig en leksaksbil och skickade detta till mig. Jag blev överlycklig över att ha lyckats med det experiment som jag gett mig på under april, samt att någon ens orkat och brytt sig om att leta upp mig, och detta är absolut något som kommer att fortsätta. Jag och resten av Fonk tackar verkligen för ditt svar! En bild på brevet och bilden hittar ni till höger.
Dennis blir omskriven på en blogg
Någon dag efter att jag lämnat ett brev på Linje 6 mellan Lund och Ystad fick jag ett mail av en person som mottagit mitt brev. Nyfiken som jag blev om fler hade mottagit mina brev och reagerat på något sätt vände jag mig till den allsmäktiga (Google). Efter en snabb sökning på mitt namn + fonk hittade jag en blogg som heter Emma Charlotte, där Emma hittat ett av våra brev på Linje 6 mellan Lund och Ystad. Blogginlägget hittar ni här! Samma Emma Charlotte letade också upp min hemsida på internet och skickade ett tackmail. Tack själv Emma Charlotte, härligt att du blev glad!
Linus får två främlingar att ta en kaffe
Ett tag pendlade jag ofta till Helsingborg, där jag passade på att lägga en hel drös med brev. En dag var jag lite nyfiken på att se hur folk reagerade. För att ta reda på det placerade jag ett brev i en sittgrupp om fyra och gick och satte mig ett par stolar längre bak. Ingen satte sig där jag hade placerat brevet, så jag glömde bort det för stunden - tills jag hör ett jättehärligt fnitter och en tjej som frågar en kille bredvid om det är hans brev. "Nej", svarar han och undrar vad det är. Hon förklarar att någon har lämnat ett foto och ett brev med texten "Till dig som ska sitta här". De diskuterar högt och livligt hur roligt det är, och när de går av i Lund hör jag tjejen fråga killen om de ska ta en kopp kaffe och prata lite till. Tänk om jag har gjort så att två människor har blivit kompisar? Hur fantastiskt som helst.
Skriv ny kommentar